Länge har vi velat. Funderat. Vad ska vi göra!? Hur? Vi måste göra något tillsammans! Men vad?
Två vänner. Tajta som fan. Som delar samma sjuka humor. Som t.ex. att skratta när det anses totalt olämpligt, och att inte känna något alls när man typ borde känna hur mycket som helst. Två vänner som träffades under gymnasiet, då vi hamnade i samma klass. Strosade runt där med våra kockmössor på våra förvirrade huvuden och trodde nog i våra vildaste fantasier att vi skulle bli kockar. På riktigt. Det blev vi förstås inte.
Anna blev hälsopedagog. Massör. Fotograf. Mamma till en sjukt söt unge.
Sofie blev polis. Yogalärare. Smyckedesigner. Mamma till en sjukt söt unge.
Vi blev inte kockar, och tur var det. För vi var verkligen inte duktiga på att laga mat. Vi var (är) duktiga på andra saker. Som att tänka, och klura, och vara kreativa. Som att skapa skitsnygga foton (Anna) och lära folk att slappna av och vara mer i nuet (Sofie).
Vi har alltid haft drömmar om att göra något tillsammans. Något annat än att dela lägenhet, som vi faktiskt gjorde efter vår gymnasie- och kockmösse period. En trea bodde vi i. Ganska sunkig, men det fixade vi med knallrosa färg och en galen katt som ingen vågade klappa. Vi delade lya, och la samtidigt våra kockmössor på hyllan. Sofie tränade elitbrottning och for fram och tillbaka mellan Lund och Malmö i brottarklubbens leasingbil. Bantade inför tävlingar och var faktiskt jävligt bra och tog mycket medaljer. Anna idrottade hårt även hon. Spelade innebandy och var en grym spelare. Våra helger bestod således i stort sett av brottartävlingar och innebandymatcher. Och så lite helnötschoklad och häng i vårt knallrosa vardagsrum när vi behövde återhämta oss.
Åren efter denna period bestod av en mängd saker och händelser. Utbildningar, nya riktningar i livet. Glädje, sorg, skratt och tårar. Ett tag tappade vi nästan varandra mitt i allt. Inte för att vi inte älskade varandra, tajta vänner som vi var, utan för att livet liksom gjorde att vi gick åt helt olika riktningar.
Men det dröjde inte länge förrän vi fann varandra igen. Det räckte med ett sms och sedan var vi back in the game. Tillbaka till tankarna att göra något tillsammans. Påsken i år spenderades bl.a. på Fotografiska i Stockholm där vi strosade runt och kände in. Ska vi skapa ett klädmärke tillsammans? Vi älskar ju samma galna färger och retro grejer. Men nä.. vi är ju inte särskilt grymma på att sy. Så höll det på. Tills vi kom på det.
Vi har samma syn på människor som gör gott. Alla kan ju inte göra allt, men alla kan göra något, och det är så galet många människor som faktiskt gör något. Något riktigt bra! Stort eller litet, det spelar ingen roll. För det VI vill göra, det är att lyfta fram dessa människor. Stora som små. Vi vill hjälpa andra att få synas. Och nu kan det här låta jävligt konstigt, för vem är Anna och Sofie liksom. Vem är vi som ska kunna lyfta fram folk!? Vi är ju liksom inga kändisar. Ingen vet vem vi är. Men det spelar ingen roll. För det är där NI kommer in. Läs, sprid, och hjälp oss hjälpa alla grymma människor där ute som har något att berätta. Något som kan göra skillnad, för kanske en enda människa. Det räcker. För redan där är mycket vunnet.
Kom igen och sprid! Anna och Sofie bjuder coola människor på kaffe. De berättar. Vi skriver. Ni sprider!
